Idag har jag inte gjort så mycket. Henke var här o käkade lunch med oss, spagetthi o köttfärsås, så det var väl inte någon finare middag precis ;D
Senare kom Anneli, Tobbes kusin och hennes son Adam på besök. De hämtade en dator som dom köpt av oss, och så fikade vi lite. Mycket trevligt, vi ses så sällan.

Annars har det varit en lugn söndag. Vi spelade lite onlinespel (Aion) på förmiddagen när Melvin sov. Egentligen borde man ju varit ute och promenerat, det har ju varit fantastiskt fint väder i dag, men jag tar förmodligen en liten joggingrunda om en stund för att kompensera :)
I morgon förmiddag blir det gymmet igen, som vanligt. Tycker det är så himla skönt att komma dit, och så mysigt på nåt sätt. Hade kunnat vara där hela dagarna, men man har ju annat att stå i.
I går kväll var jag hemma hos en gammal arbetskamrat från Mikaels Livlina, Sara. Det var kanontrevligt. Vi hade mycket att prata om och det blev också en hel del vin. Hon hade gjort en jättefin ostbricka med korvar etc också, lite tapas med andra ord. Jättegott. Vi måste ses oftare, det blir allt för sällan!
Kram!

David Elmore Smith

Alltså...sällan blir jag så berörd som jag blev igår, när jag råkat slå på TV'n och fastnade vid en dokumentär som handlade om David Elmer Smith. Som 27 år gammal vägde han 280 kg! Strax över 30 fick han reda på att han förmodligen bara hade ett par månader kvar att leva om han inte drastiskt gick ned i vikt - snabbt!

Efter att i hela sitt liv mått uselt, och knappt lämnat huset, tyckte han att han hade kommit till ett vägskäl. Han hade 3 vägar att gå.

1. Ta livet av sig

2. Gastric Bypass (Chans att dö under operation)

3. Gå ned i vikt på egen hand, utan medicin eller operation.

Han valde nr. 3. Kontaktade en lokal radiostation och efterlyste någon som kunde hjälpa honom i hans kamp. Han träffade Chris. En personlig tränare från ett lokalt gym.

Tillsammans kämpade dom med mat och motion och efter bara 2 månader hade han tappat 45 kilo, efter ytterligare 2, 40 till osv.

Idag väger David 90 kilo. Han har opererat bort mer än hälften av sig själv i hudmassa. Han kobbar som personlig tränare på samma gym som Chris, och de delar lägenhet i hop.

33 år gammal idag, och har aldrig haft en flickvän. Aldrig kysst en tjej. Aldrig varit kär.

Hans liv börjar nu, fastän nästan halva livet har passerat i år.

Behöver jag säga att jag tycker att han är helt fantastisk? Vilken inspirationskälla!

Jag skrev ett litet brev till honom efter att ha hittat honom på facebook och fick ett svar tillbaka, och nu har han lagt till mig som vän så att jag kan fortsätta följa hans kamp. Han har en bit kvar att gå, men ett par operationer till och ytterligare några överflödskilon. Vilken resa han har gjort! Om jag någon dag inte känner mig inspirerad att åka o träna, ska jag logga in på Facebook och läsa om hans dag. Det bör kicka igång mig i alla fall:)

Puss!